Oanständig McCarthyism präglar kritiken mot Mehmet Kaplan

”Har ni ingen anständighet, sir? Har ni ingen anständighet kvar alls?”  Med de bevingade orden svarade den amerikanske justitiekanslern Joseph Welch på Joseh McCarthys anklagelser om att han skulle vara en kommunistisk infiltratör, eftersom han tidigare anlitat en advokat som var länkad till en kommunistlänkad grupp. Orimligheten i anklagelserna blev också början på McCarthys fall, men vägen dit hade försatt landet i ett tillstånd av paranoia. 

  

Det var inte lätt att hysa liberala eller vänstervridna åsikter i 50-talets USA. Risken var stor att du blev stämplad som kommunist. Under de 10 år som McCarthy satt i senaten leddes hundratals kampanjer mot misstänkta kommunister som man ansåg hade infiltrerat administrationen. Många inom såväl politiken, som militären, massmedia och nöjesindustrin tvingades att lämna sina arbeten på grund av McCarthys häxjakt. Ofta räckte det med rena insinuationer eller lösa förbindelser med andra som stämplats som kommunister. Fick du kommuniststämpeln i pannan var du skyldig tills motsatsen bevisats.

  

Jag ser dessvärre samma tendenser idag när såväl liberal-konsevartiva politiker som opinionsbildare försöker sig på att sätta islamist- och antisemitismstämpeln i pannan på Mehmet Kaplan för att han uttalat sig för ”vagt” eller ”slapphänt” om terrorn i Syrien, för att han precis som flera andra ministrar stöttat stödorganisationen Ship to Gazas aktioner, eller för att han anser att det är ett problem att många unga muslimer kollektivt skuldbeläggs i Sverige (vilket tillgänglig forskning också pekar på). Det spelar ingen roll hur många gånger han berättar att han avskyr allt som ISIS står för, att han aldrig uttalat sig antisemitiskt, att han har andats och levt med demokratiska och västerländska värderingar i hela sitt liv som svensk. Som troende muslim ska han alltså behöva ha en islamiststämpel i pannan tills motsatsen bevisats. Och skulle han nu inte vara islamist, så är han tydligen inte tillräckligt anti-islamistisk. Det osar McCarthyism lång väg. Och det är lika oanständigt nu, som då.