Doktorn som patienten glömde

Låt oss säga att du var kedjerökare och du gick till doktorn för en illavarslande hosta.
Låt oss säga att doktorn gav dig en allvarlig diagnos och bad dig att genast sluta röka om du ville få se dina barnbarn växa upp.
Låt oss säga att du gick hem och funderade, kom tillbaka till doktorn, och sade: "Nej doktorn, jag kan inte lägga av med rökandet. Däremot tänkte jag skära ned från två paket om dagen till typ ett. Men jag kanske tar några extra cigg vissa kvällar när det känns lite jobbigt, så det blir nog typ bara ett halvt paket jag minskar med."

Ungefär så är EU:s reaktion på den befintliga klimatforskningen. Under natten gjorde EU:s stats- och regeringschefer upp om vilka klimat- och energimål som ska gälla till år 2030. Överenskommelsen landade i 40 procent minskning av utsläppen, 27 procent förnybart och 27 procent energieffektivisering. Polen får dessutom några extra utsläppsrätter alldeles gratis, så de inte behöver göra någon större ansträngning alls.

Så här sade professor Johan Rockström om målen i somras:
 "– Det enkla svaret är att vi med god säkerhet vet att världens utsläpp av växthusgaser måste minska med i storleksordningen 80 procent till 2050 jämfört med 1990. Och för att vi ska ha en chans att nå dit så behöver EU ha ett mål på minst 60 procent till 2030. Det är ett absolut minimum och det är helt nödvändigt om man tar hänsyn till det faktum att det kommer vara nio miljarder människor på jorden 2050 och att världsekonomin kommer tredubblas till dess.

 – Men sedan finns det också en analys som pekar på att inte ens det räcker, på långa vägar. För om det visar sig, vilket allting tyder på, att vi samtidigt rör oss mot sex miljarder människor som år 2050 kommer ha en genomsnittlig köpkraft som en europé – det vill säga, om vi bejakar rätten till utveckling i Kina och i Indien, i de afrikanska nationerna och i Latinamerika – då behöver EU nå 100 procent till 2030."
(http://www.supermiljobloggen.se, 2014-10-24)

Frågan är om den fjöniga minskningen EU-länderna åtagit sig överhuvudtaget får någon effekt på det globala klimatet. Och varför skulle något annat land med sämre ekonomi och resurser än EU-länderna anstränga sig att göra en större insats än EU? Vi har trots allt aldrig haft bättre förutsättningar att göra en omställning.  Det känns kort sagt som att den allvarligt sjuke patienten glömt doktorn.