Ingen av mina läsare behöver en lektion i hur illa ställt
det är med klimatet, och vart utvecklingen just nu är på väg. Därför går jag
rakt på sak. Alla som tagit del av de senaste tio, tjugo årens forskningsrapporter
om klimatet inser intuitivt att vi behöver genomföra en radikal klimatpolitik omgående,
allra helst igår. Nästa gång vi har möjlighet att påverka detta är i valet 2014,
eftersom vår nuvarande regering bestämt sig för att agera läktarbänk när det
kommer till spelet om framtiden. Miljöpartiet har här en fundamental roll att
spela vad gäller att ställa om samhället under de kommande åren. Men även vi
måste bli bättre på att skärpa både tonläge och förslag för att med stor
trovärdighet uppnå klimatmålen. Vi måste våga driva en radikal klimatpolitik,
på ett ansvarsfullt sätt.
När det kommer till klimatpolitik är radikal och ansvarsfull
i stort sett samma sak. Det innebär att förhålla sig till de forskningsrön som
finns och anpassa politiken därefter. En stad som får en orkanvarning utfärdad
ska se till att dess medborgare är skyddade och väl förberedda på det som komma
skall. På samma sätt måste dagens samhälle göra allt som går för att bromsa
klimatförändringarna, men också för att förbereda oss bättre på dess konsekvenser.
Men hur genomför man en radikal klimatpolitik på ett ansvarsfullt, hållbart
sätt? Hur långt kan ett parlamentariskt parti som Miljöpartiet gå för att
erbjuda väljarna både en trovärdig och klok politik för klimatet? Jag
har här samlat några av de främsta åtgärderna jag vill se efter en grön valseger
– åtgärder som redan drivs av flera duktiga och kompetenta gröna medarbetare
men som ibland behöver lyftas upp och synliggöras bättre.
1. 100% förnybar
energi.
Miljöpartiet har redan tagit fram en utmärkt plan för hur vi
ska ställa om Sveriges energisektor till att vara 100% förnybar, utan att vare sig behöva kärnkraft
eller importerad smutsig el från utlandet på vintrarna. Lärdomarna från
Tysklands pågående energiomställning är viktiga, och pekar på att subventioner
för utbyggnaden av förnyelsebart är nödvändigt – gröna producenter ska få
företräde i kraftnäten. Vi behöver också se till att producenterna vet vad de
får ut för ersättning per kilowattimme för att göra det lättare för dem att
beräkna vinsterna av en investering, liksom att få banklån för nya.
Naturvårdsverket redovisade förra året 50 miljarder per år i miljöskadliga
subventioner. Att börja fasa ut dessa, och samtidigt lägga dessa frigjorda medel på att investera
i och stötta hållbara alternativ är både klokt och nödvändigt.
2. Transporterna
måste ställas om, men framför allt minska
I Sverige står transportsektorn för totalt 40% av vår
klimatpåverkan. Att komma åt detta kräver en hel del djärva beslut.
Transporterna är en känslig fråga, för många och inte minst de som lever på
transportnäringen eller som bor avlägset. Miljöpartiet har här en pedagogisk
utmaning att göra. Ska vi vara trovärdiga måste vi våga tala om såväl utfasning
av reseavdragen som kilometerskatter på lastbilar och högre bensinskatter. Annars
kan vi helt enkelt inte nå klimatmålen. För den som tror att detta skulle bli
dödsstöten för landsbygden, gäller det dock att förklara hur reformerna snarare
lägger den långsiktiga grunden för landsbygdens utveckling och överlevnad. Alla
vet att landsbygden har det oerhört kärvt idag. Men genom att mat som
transporterats långt blir dyrare, kan lokala odlare och producenter gynnas. Det
blir lättare för småföretagare och småjordbrukare att göra sina produkter
lönsamma. I den transportomställning som krävs kommer mängder av nya jobb
skapas, både kring biogasanläggningar, nya tågstationer och elbilsnoder runt om
i landet. Transportnäringen kommer inte att dö ut för att vi ställer högre krav på den, det kommer att genomgå en nödvändig omställning, som förr eller senare måste komma ändå när oljepriset stiger. Jag återkommer i nästa bloggavsnitt om hur en grön progressiv landsbygdspolitik ska levandegöra hela Sverige. Slutligen: istället för att prata
höghastighetståg, bör vi tala om högtillgänglighetståg och högtrygghetståg. Den
största anledningen för folk att välja bort tåget idag är inte att den kör i
för låga hastigheter, utan därför att tågtrafiken inte uppfyller grundläggande
krav kring punktlighet, tillgänglighet och kapacitet. Investeringsutrymmet som finns måste läggas på fler, tryggare och trevligare tågresor.
3. Ställ om
matkonsumtionen!
I Sverige står matkonsumtionen för 25% av våra
klimatutsläpp, där köttkonsumtionen står för det klart största bidraget. På 20
år har vår köttkonsumtion ökat med 50% trots att exempelvis Världscancerfonden
rekommenderar att vi äter ¼ av vad vi gör idag för hälsans skull. Som Grön
Ungdoms språkrör Lorentz Tovatt och Magda Rasmusson krävde i en debattartikel i
SvD den januari måste köttet börja bära sin egen klimatpåverkan. Jordbruksverket
föreslog i en rapport i vintras en köttskatt. Idag har vi en koldioxidskatt som
skulle kunna utvidgas till att också omfatta kött. Med skatt på konstgödsel
skulle vi också göra det lättare för ekobönderna att göra jordbruket lönsamt.
Vi vet hur ohållbart dagens konventionella jordbruk är – här måste vi våga ta
fighten. Ett aktivt lobbyarbete för detta i EU blir följaktligen också helt nödvändigt.
4. Utbildning, kultur
& friskvård
Tro det eller ej, men satsning på utbildning, kultur och
friskvård kan indirekt skapa stora utsläppsminskningar. Konsumtionen av elektronik,
kläder och prylar står idag för en stor del av våra utsläpp – främst i andra
länder där vi som svenska konsumenter är med och bidrar till deras utsläpp. Genom att göra klimatsmarta konsumtionen både
billigare och lättillgängligare blir den klimatdåliga mindre intressant. Att som stat och kommun öka investeringarna
och anslagen till kultur, utbildning och friskvård är därför ett utmärkt sätt
att inte bara öka det omedelbara välbefinnandet utan att också minska
konsumtionen av klimatdåliga produkter. Lägger vi en hundring på teater har vi
en hundring mindre att lägga på prylar. Pluggar man på universitet och
högskolor har man både mindre pengar att lägga på konsumtion, men tenderar
dessutom enligt flera studier att konsumera betydligt mer klimatsmart.
Konsumtion av friskvård ger oss både bättre liv, större medvetenhet och ork
liksom minskat utrymme att lägga resurser på annat. Jag kommer återkomma i
senare inlägg om hur kultur, utbidnings- och friskvårdssektorn kan utvecklas
och stöttas.
5. Reparation
istället för konsumtion
Alla stör sig på varornas korta hållbarhet och de bristande
möjligheterna att reparera sina trasiga produkter. Här finns flera skäl att
tänka kreativt. Miljöpartiet har redan lagt ett förslag om reparations-avdrag,
men det finns anledning att också titta på andra åtgärder. En mer omfattande reklamationsrätt kan vara en väg att gå, liksom att på olika sätt se till att
producenterna blir tvungna att ta ett större ansvar för sitt avfall. Det ska
vara olönsamt att producera dåliga saker, och det ska vara lönsamt att
producera saker som håller. Så är inte fallet idag.
Denna klimatpolitik kommer jag vilja driva på i partiet om jag får en
plats i partistyrelsen på kommande kongress. Har ni flera idéer om hur ett grönt parti
bör arbeta för klimatet så hör gärna av er till mig! I nästa blogginlägg kommer
jag att diskutera hur vi ska driva en progressiv grön politik för landsbygden.
Kram
Gabriel