Ambassadattackerna
fortsätter, om än med andra motiv och i andra former. Idag beslöt man att
stänga ned ett antal japanska fabriker som blivit angripna av kinesiska
demonstranter (fabriker som på många sätt kan ses som ambassader för japansk kultur)
på grund av en dispyt om äganderätten till den lilla ögruppen Senkaku/Diaoyu.
Runt om i världen ser vi nu folkliga uppror och protester vars gnistor tänds av
- i våra sekulariserade, globaliserade medelklassögon - små och förmätna
symboliska händelser. Hur kan en anti-islamsk B-film, en gammal tvist kring enliten ögrupp, och ett feministiskt punkband orsaka sådana enorma och våldsamma
reaktioner? Och varför just nu?
Om
vi för en stund bortser från de utlösande faktorerna till upploppen, och bara
ser till själva fenomenet i sig, är vi då förvånade? Vi borde inte vara det.
Den globala ekonomiska krisen är betydligt djupare och allvarligare än vad
många av oss i den rikaste delen av världen vill förstå och acceptera.
Matpriserna har skjutit i höjden på grund av dåliga skördar och spekulation,
gemensam egendom i bankrutta länder säljs ut till privata intressen under
påtryckningar från överstatliga organ och banker, klyftorna mellan rika och
fattiga ökar dramatiskt och välfärdsstater krackelerar. Politiska beslut tas
över människors huvuden, trots att folk fått löfte om mer demokrati och färre
despoter. Förarlösa bombplan viner över huvuden på människor som inte kan
ställa någon till svars när en missil plötsligt förintar ett kvarter i byn på
grunder man aldrig kommer att delges. Döda som levande tycks sakna talan i en
värld där oåtkomliga strukturer, förprogrammerade robotar och likgiltiga
algoritmer ges mandat att ersätta mänsklig medkänsla och förnuft.
Till
råga på detta börjar alltfler på goda grunder misstro de som säger och har sagt
att det rådande ekonomiska systemet är hållbart och kan fortsätta. Ingenting
pekar på att så är fallet. Forskare från både höger och vänster varnar för
kollapser av olika slag, men få tycks ha en aning om hur dessa ska undvikas.
Strukturerna har blivit oss övermäktiga och vår förmåga att tänka och agera
utanför ramarna tycks vittra samman så fort vi kliver in i maktens finrum. Att
folk känner sig lurade och desperata är med denna bakgrund inte särskilt
underlig.
I
fråga om såväl rättegången mot Pussy Riot, upploppen mot amerikanska ambassader
eller attackerna mot japanska fabriker är det nationella och religiösa symboler
som står på spel. Symboler som har kommit att bli allt viktigare för de som
känner sig alienerade inför det samhälle och den utveckling man blivit en
passiv åskådare inför. Inom religionssociologin har begreppet ”det heliga” en
fundamental betydelse för att förstå hur religiösa ritualer, myter och uttryck
fungerar – och det heliga är också det som allt som oftast står på spel i denna
värld. De flesta människorna har en personlig uppfattning om vad som är heligt.
Det kan vara naturen, familjen, eller demokratiska värden som yttrandefrihet
och integritet. Det kan också vara en flagga, en profet eller en plats. Från
olika håll ser vi nu hur ”det heliga” på allvar utmanas. Och där de basala
förutsättningarna för livskvalitet och framtidstro krackelerat, där blir också
kampen om ”det heliga” en fråga om ett liv med mening eller meningslöshet.
För
det andra: dessa uppror har alla fått medial uppmärksamhet på ett sätt som får
dem att framstå som unika, kontextlösa och inte sällan irrationella. Hittills
tycks ingen våga dra några slutsatser av att protester nu sker i alla möjliga
former runt om i världen, där själva gnistorna är separata, men där krutdurken
i högsta grad är gemensam.
Upploppen
blottlägger i grund och botten ett systemfel som skapat en hissnande klyfta
mellan ekonomi och verklighet, mellan politiska löften och politisk handling,
mellan de som har och inte har. Ett systemfel som också har lett till en
kommersialisering av varje liten beståndsdel i våra liv och vår kultur, och som
satt en prislapp på varje droppe vatten, på var människas åsikter och på vår
framtid. Det finns idag ingen fristad från det som kan köpas eller säljas, från
det som kan förhandlas till eller bytas bort. Det är i en sådan kontext vi
borde sätta de ursinniga ortodoxa attackerna mot liberaler och feminister i
Ryssland, det är i en sådan kontext som vi kan förstå hur en gammal olöst
tvistefråga om en liten ögrupp plötsligt blåses liv i på nytt, och det är i en
sådan kontext som vi kan begripa hur en förmäten B-film på youtube kan ge
upphov till fatala attacker på skolor och ambassader i delar av den muslimska
världen.
För
att undvika att detta ska leda till en globalt farlig, negativ spiral, behöver
vi snabbt lokalisera och urskilja de verkliga problem som vi gemensamt står
inför, och göra allvar av våra försök att politiskt ändra på det system som
uppenbarligen är på väg att haverera. Där behöver vi lyfta omställningens
första och viktigaste fundament: att återskapa tillit och framtidstro i vårt
samhälle. Utan den saknar toleransen och solidariteten sin viktiga grogrund,
och irrationella beslut och uttryck tenderar att överrösta förnuftets
representanter.